PT-Nettan

Känner mig trött och seg nu. Jag har inte riktigt anpassat mig ännu för heltidsjobb. Varje dag tycker jag att jag kommer hem alldeles för sent och Thea springer rakt in i min famn det första hon gör. Jag har saknat dig idag, mamma, säger hon. Jag trivs på jobbet, det handlar inte alls om det. När jag är där tycker jag att tiden rinner iväg och dagarna går så otroligt fort. Det gör ju det när man har roligt.
Nej, det handlar inte om det. Snarare är det så att dagen kommer ifatt mig när jag åker hem. Då kommer den stora tröttheten och vissheten om att det i stort sett bara är middag och lite soffmys kvar av dagen tillsammans med barnen. Och man måste hinna handla, tvätta, städa, vara en god fru, träna, vara mamma, hålla kontakten med vänner, ja, you name it. Det är det där livspusslet som åter måste läggas och ibland känns det som att jag tappat en bit. Den stora biten, tiden. Jag får det nämligen inte att gå ihop. Men gör det det för någon??

Idag har jag inte kännt av min rygg alls. Inte någonting. Så jag körde ett väldigt lugnt pass här hemma med olika hoppreps-övningar och bålstabilitet. Jag blev väldigt förvånad över vilken dålig balans jag har i vissa övningar. Måste träna mer core. Nu väntar duschen och sedan tackar jag för denna dag. Idag hann jag i alla fall träna.