Simon är hemma igen. Han spenderar de flesta timmarna i sängen eller så går han sakta omkring, halvt böjd som en gammal gubbe. Barnen har lyssnat på mina förmaningar om att inte klänga på honom och hittills har de inte varit det minsta jobbiga. Försiktiga kramar har de gett.
Pappa jag har saknat dig hela veckan, säger Albin när vi kommit hem. En dag kan nog kännas som en hel vecka för små barn.
Jag har numera tre personer att passa upp och kommer nog inte få en lugn stund under detta påsklov. Får försöka hitta på lite aktiviteter för barnen, så att vi inte bara behöver tassa på tå.