Net on Net

En vardag i blått och rosa

I solen

Kategori: Allmänt



Solen gassar hårt emellanåt idag och så här ligger jag större delen av dagen. Jag brukar få höra att jag är bra på det. Att slappa. Men jag behöver det idag. Jag och grabbarna delade på en flaska vin igår och trots att det bara blev två glas vaknar jag med huvudvärk. Men med solen och ipren försvinner det.
Och barnen, vart är dem? Än här, än där, ständigt i rörelse mellan vårt hus och grannarna. De börjar bli så stora att man inte behöver passa dem lika hårt längre. Och gör man det försvinner de iväg i alla fall för att leka sina lekar ifred. De kommer när de behöver något. Som fika till exempel.
Vi har inte tagit ut trädgårdsmöblerna ännu, så vi hittar lite provisoriska möbler istället. Jag brukar sällan vara med på bilderna i den här bloggen, eftersom det är jag som oftast står bakom kameran, men idag är den personen Albin.





Vi får fler fikagäster också. Fyra barn tillkommer, en efter en. Nästan som att de känner doften av något gott. Det är jag och sex barn. Vart är mannen kan man undra? Han jobbar den här helgen. Vi får roa oss bäst vi kan. Barnen springer iväg igen, jag dukar bort och sätter mig i solen igen och lyssnar på en fin låt. Snö med Laleh. Helt fel titel den här årstiden, men budskapet är fint.


På stan med en treåring

Kategori: Allmänt

Hyffsat väder idag, varmt, soligt och emellanåt lite regn. Det hindrar inte barnen från att vara ute, särskilt inte när grannen fäller ner en stor björk. Med hörselkåpor på står Albin hos kompisen N och bevittnar alltihop, mycket intresserad. Så pass att han inte vill följa med mig och Thea på stan. Han får stanna där och äta pannkakor och det gillas ju.
För mig och Thea börjar det väl sisådär. Tänkte inte riktigt på vad hon tog på sig, jäntan, när vi åkte, men det ser jag när vi kliver ur bilen. Fleece-mössa i plusgrader och tunna sandaler på fötterna. Så kan det gå när en tre-åring klär sig själv. Nåja. Hon fryser i alla fall inte om huvudet.
Hon var nykissad när vi åkte, men vi hinner bara gå en meter från parkeringen innan hon är kissnödig igen. Och inte vill hon gå. Gör hon det kissar hon på sig säger hon. Så mamman bär och bär. Har inget annat val. Det är svårt att hitta toaletter på stan, så jag tar den jag först kommer på och skiter i att det står att den endast är till för café-gästerna. Är det verkligen någon som följer sådana skyltar? Ingen som har barn i alla fall, tänker jag.
Det är upptaget såklart och vi får stå och vänta. Jag ser någon jag känner samtidigt som dörren öppnas och jag kan gå in med min småtjuriga dotter. Vi dividerar en stund därinne och jag påminner henne om vad vi faktiskt ska göra på stan och när vi öppnar dörren har jag en from dotter bredvid mig. Inget mer knorrande.
Helg-vinet blir köpt, Thea får nya skor och strumbyxor och sedan fort hem till Albin. Thea är glad, solen skiner och de tunna sandalerna är utbytta mot ett par prickiga sneakers. Jag är nästan lite stolt att jag klarade det på bara en timme och utan skrik och bråk. Att jag fått lite ont i ryggen försöker jag nonchalera.

Det är lördagkväll och när du läser det här sitter jag nog och planerar bröllop med familjerna Håkansson/Westin och Vestberg/Wikman.  

Spök-kalas

Kategori: Allmänt







Vi river av ett barnkalas i den tidiga fredagskvällen. Aldrig har klockan gått så långsamt som innan alla kom, om ni frågar Albin. Frågar ni mamman tyckte hon att tiden var knapp för att hinna med allt bestyr innan.
Albin hade själv valt fem kompisar som kom hit utklädda till något skrämmande och visst ser de hemska ut?

Han får roliga presenter och Albin får blåsa ut sex ljus i glassen. De har roligt barnen och när de minst anar det blir det skattjakt. Ett spöke hade kommit och snott deras godis och de får gå från rum till rum och följa ledtrådar. Till sist står det klart att de är tvungna att smyga in till sovrummet där ett spöke ligger och sover på sängen. Det är mörkt därinne så det behövs en ficklampa för att de ska kunna se sina påsar. Spöket snarkar högt, men att vara tyst på ett kalas är ju nästintill omöjligt. Spöket vaknar naturligtvis och i skrik och panik norpar de åt sig sina påsar och springer för livet. Någon kryper in under bordet för att gömma sig. Men så visar det sig att någon fått fel påse och tre stycken ligger kvar under sängen. Det är riktigt nervöst för alla att våga ta sig tillbaka och få sin rätta påse. Puh! Sen lägger sig lugnet och de spelar wii den sista kvarten innan kalaset är slut.

Lämnar er med en film på Thea, stortjejen som vet hur man får spöken att försvinna!