Net on Net

En vardag i blått och rosa

I kortaste laget

Kategori:

Kvalitetsdag. Möten. God lunch på Gästis. Samvaro. Skratt. Surr.
Middag med familjen Håkansson och Vestberg. Första grillningen. Vin. Kyckling. Potatisgratäng. Sallad. Grillade räkor som jag tiggde till mig. Glass med varma bär. Vin och prat. Prat och vin. Väldigt trevligt. Promenad och cykling för barnen till Kärringberget. Myyycket rök, fast med eld.
Nu har vi landat hemma. Kvällen fortsätter och vi med den. Trevlig Valborg!

Idag är jag stolt

Kategori:

Idag har jag god tid på mig på morgonen. Får sova lite längre än vanligt och jag kan lämna Thea senare. Glömmer ändå hennes fleece-byxor, som hon har under överdragsbyxorna, här hemma och får åka en extra sväng.
Vi ska på Albins utvecklingssamtal. Därav denna lyxighet en vanlig måndagsmorgon.
Albin själv vill inte gå till skolan. Vi får tjata på honom att ta på sig kläderna. Det är nästan så att man undrar vad han gör på skolan som får honom att bli så orolig...
Såklart är det ingenting. Han är en mysig kille med mycket frågor och har många kompisar som vill leka med honom. Alltid glad, social och räcker upp handen när han vill säga något.
Fast på samtalet säger han ingenting. Skruvar lite på sig. Biter i handen. Känner på de nya tänderna som börjar komma fram. Tittar ner i bordet och ut genom fönstret. Svarar med ett ord bara och då endast när han är tvungen.
"Det här är inte den Albin vi är vana vid att se." säger fröken till oss efteråt.
Nä, inte vi heller. Men stackarn sitter ju där, så liten, så liten, med tre vuxna som tittar på honom. Kan inte vara lätt då. Även om allt som sägs är positivt.
När jag åker vidare mot jobbet tänker jag på hur viktigt det är att få höra dem där bra orden. Både för barnen och föräldrarna. Särskilt om det finns saker att jobba extra med. Det är ju de positiva orden som stärker en, som får en att växa och får föräldrarna att känna stolthet. Då tar man svårigheterna lättare.
Jag ler för mig själv i bilen, trots regnet och skitiga vindrutor, och känner just det. Stolthet. För dig Albin.

Isgala

Kategori:

Halva dagen ute i solen, halva dagen i det motsatta. Vi åkte på isgalan, jag och barnen. Det var ju höjdare. En rolig show bjöd de på, fart och fläkt, skön musik och vacker koreografi. Jag blev nästan såld på konståkning. Thea med. Albin tyckte nog att det var lite fööör tjejigt, men höll med om att det var roligt. Vi gjorde vågen, åt lite godis, värmde oss med jackorna över knäna och satt tätt, tätt. Hade glömt hur kallt det blir att sitta så nära isen.
Nu låter det ju som att allt var frid och fröjd där i hallen, men så var det naturligtvis inte. Det är ju barn vi pratar om.
"När är det paus?"
"Jag vill äta nåt! Nu!!"
"Jag vill åka hem!"
"När är det slut??"
"Jag vill åka hem NU!!!"
"Hinner vi gå på BR och hämta presenten?"
Det var Albin som stod för allt det där pratet. Eller tjatet. Man kan väl säga att jag och Thea hade störst behållning av det här jippot, för hon sa inte ett pip.
Jo, en sak. När vi gick därifrån.
"Mamma, kan vi gå nästa gång också? Då måste pappa vara med så han får se också!"

Theas kanin har kommit hem. Den landade i postlådan och hon blev själaglad!
"Mamma, jag ska ALDRIG ta med mig någon sak mer när jag åker någonstans."