Net on Net

En vardag i blått och rosa

PB på tjejmilen

Kategori: Allmänt

För en vecka sedan satt vi väldigt fnittriga på restaurang i Sthlm, efter att ha firat med bubbel på hotellrummet.

Vilken helg vi hade! Så otroligt kul!

Jag var förkyld. Knaprade Esberitox och tog Nezeril men vaknade ändå rosslig och snuvig på tävlingsdagen. Hade jag varit hemma hade jag inte sprungit, så kändes det. Men, jag var ju där. Att banga fanns inte.

Min tanke innan var att fixa det på 65min och då skulle jag vara nöjd. Nu med förkylning i kroppen släppte jag alla prestationskrav. Om jag kunde ta mig runt skulle jag vara nöjd. Ännu nöjdare om jag kunde jogga.

Det var mycket folk, oj så mycket folk. Toakön ringlade sig evighetslång. Men vilken stämning! I startfållan träffade jag en gammal kollega. Det blev en kram där. Sen slussades vi sakta framåt och ju närmare starten vi kom höjdes stämningen. Musik, uppvärmning och en fantastisk speaker. Basen dunkade upp min puls rejält. Sen sköt skottet och vi var iväg.


Steget kändes skönt. Lätt. Redan vid en kilometer började folk att gå. Där började kryssandet, att få till en bra position. Regeln att gående skulle hålla höger fungerade inte. På ett vis var det bra. Jag tänkte aldrig på om det var uppför, raksträcka eller utförsbacke. Hela banan kändes lätt. Och hela tiden höll jag och Ulrica ihop! Fantastiskt!! Tror att vi sporrade varandra båda två.

Vid ett tillfälle tittade jag på klockan och tänkte, hjälp. Den här farten kommer jag aldrig kunna hålla hela vägen, aldrig sprungit en mil med den. Men, det fick bära eller brista. Jag hade ju inga krav på mig.
Vid 6,5km sades det komma banans jobbigaste backe. Jag hade lite respekt för det. Tog det lite lugnare medvetet. När jag kom till 7km undrade jag vart backen var? Och hade jag verkligen passerat 6km? Missade det helt. Fortfarande kände jag mig stark i benen, men vid 9km började orken tryta. Segaste motlutet väntade där, men jag kämpade på. Aldrig att jag tänkte gå där. Folk stod efter banan och hejade fram oss. Så härlig känsla att höra det.
Sista 400 meterna bar det utför. Tro det eller ej men jag hade lite krafter kvar för att öka där. Så pass mycket att jag höll på att kissa på mig av farten.
Såg framför mig hur jag bara släppte allt och splash skulle det bildas en pöl under mig. Med folk som såg allt! Nej, Gud, jag fick sänka tempot och sakta jogga in i mål.

Men döm om min förvåning när tiden stod på 65,53. Jag fixade det!!! Så otroligt stolt över mig själv, över oss alla tre som fixade det. Jag var nästan hög efteråt.

Så hög att vi glömde ta massagen efteråt. Vilken grej att springa lopp!


Min puls var helt sinnessjuk under loppet såg jag sedan. Jag hade legat i högsta zonen i 46 minuter... Tror förkylningen visade sig där. Men, inga sviter efteråt. Inte ens träningsvärk. Lite tunga ben hade jag dock. På två dagar hade vi gått 3 mil, inklusive löpningen. 

Att vi kör igen nästa år är redan bestämt. Men, då vill jag vara frisk! Nu har jag ju en tid jag vill slå.

Mized

Kategori: Allmänt

I sommar laddade jag ner appen Mized. En app fylld med träningsprogram av allt möjligt. Komma igång, styrketräning, löpning, skidåkning, cykling, simning, rehab/prehab m.m. En riktig guldgruva för tränande personer! Varje pass har beskrivningar och filmer till för att se övningarna.

Jag har lagt upp olika program nu i sommar och gjort ett eget träningsschema av dessa. Löpning, styrka för löpare både med och utan redskap, samt lite rörelseträning emellanåt. Helt underbart att veta vad, hur, när och varför. 

Nu närmar sig tjejmilen med stormsteg. Mindre än tre veckor kvar och träningsschemat börjar gå mot sitt slut. Vilken härlig känsla det är att kunna fullfölja något och bocka av. Nu har jag därför gjort ett nytt, med start vecka 36.
Då vänder jag på steken och går ner i gymmet. Släpper inte löpningen helt, men suget att få lyfta vikter är större än att springa. Känner det redan. Längtar.

Jag blev väldigt glad också nu ikväll. Skatteverket har gjort klart att friskvårdspengen kan användas till Mized! Imorgon går jag direkt till vår K och begär att få det. Att vara premium-medlem kostar en slant - men så värt det! Och nu blir den gratis!! Kan ju inte bli bättre.

Rekommenderas till alla, oavsett vilken nivå du befinner dig i!

Avigt

Kategori: Allmänt

Jag har tagit lite semester från bloggen.  Inte vetat VAD jag skulle skriva om. Inte haft lusten heller. Det där drivet. Men, jag gör ett försök nu. 


Jag är tillbaka på jobbet. Semestern är över och jag fattar det inte riktigt. Får jag inte vara ledig mer nu? Känner mig inte klar. Inte i fas. 
Sommaren har inneburit träning för mig. Ganska mycket faktiskt. Och de vilodagar jag haft har jag spenderat ett antal på golfbanan. Många steg och kilometer har det blivit varje dag. Det är ju så enkelt när man är ledig och kan styra dagen som man vill. Även när man ska äta. Så skönt!

Nu tvingas jag tillbaka till rutinerna jag hade innan sommarlovet och det känns så knasigt och jobbigt! Kliva upp tidigt, jobba hela dagen, komma hem trött och hungrig och så försöka få in träningen sedan... För att inte glömma barnens aktiviteter som man måste rycka ut till. Hur fick jag det att gå ihop innan? Och hur fick jag energin? Bara att lyssna på Träningspodden som startat igen känns avigt. 

Än har vi inte börjat på riktigt. Det är sen det stora jobbet kommer, när eleverna kommer, undervisningen drar igång, stöta och blöta problemen som uppstår, högarna växer och rättningen börjar. Nu ska vi gå ett specialpedagogiskt lyft dessutom, som kräver jobb utöver allt annat vi redan gör. Inläsningar och anteckningar utanför arbetstid. Med kompensation, fast just nu är den höjd i dunkel... Ingen vet villkoren.  Sånt kan ju bara hända i skolans värld! Men läsa ska vi, tiden är så knapp. Alltid denna stress!
Något kommer ju att få stryka på foten känner jag. Men jag vägrar att låta min fritid göra det. 
Måste bara komma in i rutinerna igen.

Helgen bjuder på sol och löpning. Sen är det den där rapporten vi ska läsa, men den får allt vänta.