Net On Net

Solen skiner när jag åker in mot stan på morgonkvisten. Kappan är öppen och fladdrar lite i vinden. Det är knappt att man behöver ha någon jacka alls faktiskt. Så skönt.
Och när jag kommer hem klipps det gräs hos grannen och hela bilen fylls av den underbara doften. Sommar.
Jag ler och sätter på lite musik som jag förknippar med sommar, även om låtarna knappt handlar om det alls. Per Gessles Tycker om när du tar på mig är en. Den spelades hett en sommar jag jobbade i Husum. Vi sjöng ikapp med den och fnissade när han sjöng om brösten. Vågade knappt uttala dem orden då. Herregud.
Eller Tomas Ledins En vind av längtan. En sen sommarkväll, värme, rödvin. Jag behöver inte säga mer.
Tror jag ska spela mina sommarfavoriter för er. Här är den första.

Vi hade middagsgäster igår i form av Ulrica och Knut. Hon höll på att bli tokig i sin ensamhet med en pladdrande tre-åring så jag agerade jour-havande kompis. Vad är annars vänner till för?Barnen lekte och hon fick någon vuxen att surra med en stund och slapp göra middag. Eller nej, slapp gjorde hon inte. Vi gjorde tacos och tråk-görat med att hacka alla grönsaker fick hon som uppgift, haha. Men, det var mysigt i alla fall. Det är alltid roligt att ha folk hemma på middag.

Men det är söndag idag och helgen har verkligen känts lång. Två dagar extra ger skillnad. Det är fyra veckor kvar till sommarlovet och jag har börjat räkna ner. Bitterljuva känslor, för det är galet mycket vi ska hinna med fram till dess. Och mycket oroligheter jobbmässigt sett.

Det är ett straff att ha så små fötter som jag. Särskilt om man älskar skor. Och det är ännu värre om man behöver fina skor med klack. Vuxenstorlekarna börjar oftast på 36 och det är för stort i de flesta fall.
Men idag måste jag ha haft enorm tur. Lite halvt gömda stod de där. Rätt färg, rätt utseende och bäst av allt, storlek 35. Dessutom är de sköna och det var rabatt på dem. Jag ville inte ta av mig dem och då har man träffat rätt. Äntligen har jag hittat mina skor till bröllopet i sommar. Kanske har jag de på jobbfesten om några veckor också. Vi får se.

ÖrnExpo var som det brukar vara. Inget speciellt alls. Ändå går man dit. Kanske mest för att se lite folk. Jag träffar några kollegor där. Trevligt. Och vi köper godis till barnen och fryspåsar. Albin testar att skjuta mot ett hockeymål för att vinna ostkrokar, men det är för svårt.
Vi åker och köper en Weber-grill och äter en sen middag. Årets första grillning.
Igår, framför hockeyn, tjuvstartade vi med sommaren också. Jordgubbar och chokladfondue. Så underbart gott. Min välkända craving från tiden när Thea låg i magen, består. Det är lika gott nu som då.
Jag tror att min heta längtan från igår går i uppfyllelse. Imorgon får jag en dag på stan. Alldeles själv. Det gillas.

Frukost à-la-nettan. Färsk ananas, melon, juice, ägg, yoghurt, bröd och te. Älskar stora frukostar (så heter det inte va?) och barnen med, för de väcker mig vid nio och vill äta nu. Genast!
Men Theas macka blir inte som hon tänkt sig och kryper storgråtande in under bordet. Och pappan lockas inte ens av ananasen. Sängen är skönare. Så det blir bara jag och Albin som äter.
Ja, så det kan bli.

När du läser det här är vi på stan, handlar helgvinet och går en sväng på ÖrnExpo. Än verkar regnet hålla sig borta.

Det är en dag som alla andra, frånsett att det är torsdag och alla är lediga. Eller ja, inte Simon, men vi andra i den röda villan. Synd bara att vädret är så dåligt.
Vi är inomhus istället, hockey på tv:n hela dagen och jag städar och försöker få barnen att göra detsamma. På något sätt lyckas jag för vips är alla leksaker borta från vardagsrummet. Nyckeln är att få Albin att börja för Thea vill ogärna vara sämre än honom.
Annars bråkar de en hel del idag. Det gör de alltid när vi är tvungna att vara inne och jag är så trött på allt skrik och gnäll. Längtar hett efter en hel dag för mig själv i lugn och ro. Vilken härlig mors dags-present det skulle vara.
Syrran och hennes yngsta son kommer hit en sväng. Vi fikar och surrar bort några timmar. Ett skönt avbrott och barnen är sams i hela två timmar. Hoppla.

Det är måndag, veckan har bara börjat och jag sitter och reflekterar över den nya världen som vi lever i nu. Internet-världen. Vilket härligt och stort ställe det är. Allt finns där. Alla finns där, på ett eller annat sätt. Men även om det är stort vill man ju ha det mesta privat, så ingen annan kan ta sig in och snoka eller rent av ta dina pengar. Och då har vi ju detta härliga ord som kallas lösenord. Och vilka jäkla lösenord vi har sen. En hel drös.

Till:
Jobb-datorn
Pim-datorn
Extranet
Heroma
Jobb-mailen
Unikum
Samordnar-sidor
Privata mailen
Banken
Mobilbanken
Ica-kortet
Bloggen
Facebook
Boklådan
Biblioteket
Alla dessa evinnerliga internet-sidor man är ute och surfar på. Listan kan göras lång, men jag slutar där. Jag vill ju inte trötta ut er liksom.

Alla dessa lösenord ska man sedan hålla i huvudet, för samma lösenord har man inte överallt. Och tänk då att vissa av dessa lösenord måste man BYTA efter tre månader också. Då kan vi snacka huvudbry. Tillslut är huvudet så fullt av alla lösenord som figurerar att man testar alla möjliga tänkbara och tackar sin lyckliga stjärna att man träffade rätt. OM man träffar rätt. För ibland krävs det ett telefonsamtal till supporten eller ett mail.
Nej, det är inte lätt. Inte ens för en hyffsat ung kvinna som jag.
Och idag har jag fått reda på att jag måste ha ett nytt lösenord att lägga till min lista. En sida för förskolan.
Ja, det är bara att se glad ut och följa med in i den nya världen. Men utan lösenord in dit är du körd.

Han är pigg igen, vår son. Nya skjortan har han på sig idag också. Det tycker han om. Att ta på sig en skjorta när han vill vara extra fin och han gör det utan att jag behöver truga. Jag undrar hur det kommer sig.
Själv tycker jag att det är väldigt snyggt, både på småkillar och män, och kanske har han hört mig säga det någon gång. Jag vet inte. Men, jag blir glad när han väljer en skjorta framför en star wars-tröja och visar ett intresse av att klä sig fint.
Vi har haft många barn här idag. Grann-kompisarna har kommit och gått större delen av dagen. Barnpladder tillsammans med huvudvärk av för lite sömn är inte så kul. Men barnen har haft roligt och i slutändan är det det som räknas i ett mammahjärta.

Men titta, här har vi en liten grabb som väntar på att hockeyn ska börja. Ser ni halsduken? Kan det vara så att han har lurat oss för att kunna vara uppe och se hela matchen? Han är definitivt piggare nu. De små liven överraskar en ständigt och jämt.

Precis som förra helgen är det skitväder och vi inleder den tredje helgen utan pappan i huset. Med tanke på vädret och det faktum att Albin ligger däckad i soffan känner jag på mig att vi kommer att få spendera tiden inomhus.
Jag vet inte riktigt vad det är för fel på honom, inget synligt och han skakar nekande på huvudet åt hönsmammans alla frågor. Men trött är han och orkar ingenting. Inte alls likt honom. Inte alls.
Det är hockey ikväll och det är ju en ljuspunkt. Jag laddar upp med några filmer också för att rädda mig ur tristessen som jag vet infinner sig när ingenting händer. Tycker inte om sånt alls faktiskt.

Tjugo härligt glada, spralliga och modiga barn hälsar oss föräldrar och syskon välkomna till avslutningen på deras tema om bokstäver, siffror och former. De sjunger alfabetssången och sedan får alla som börjar sitt namn med bokstaven A gå fram. De är fem stycken och får först presentera sig i micken. Sedan ska de sjunga och Albin är den enda som vill hålla i mikrofonen. Jag är så stolt över honom. Att han vågar! Han som aldrig riktigt gillat att sjunga och som ibland blir lite blyg inför nya människor, men det här fixar han. Jag hoppas att han bär med sig det här framöver, har denna erfarenhet i sin ryggsäck och få självförtroende av det. I framtiden kan det vara till stor hjälp.

Vi har Styrbjörns Hörna på jobbet och där får vi se andra modiga ungdomar både spela och sjunga och jag blir så jäkla imponerad. Någon som aldrig stått på en scen förut river av en härlig Elvis-låt bara sådär och det ser ut som att han inte gjort annat.
Vilka modiga barn och ungdomar det finns där ute. En stor eloge till er!

Ordningen är återställd. Den stora och den lilla kom hem välbehållna från storstan, båda iklädda gula Sverige-tröjor och bärande på en halsduk. De har haft det bra. Själv är jag bara glad att helgen är över.
Albin och Thea hade ett kärt återseende med pussar och kramar, blandat med allmänt stoj. Oj, vad livat det blev efter att ha haft en helg i stillhet. Och plötsligt var vårt städade hem inte så städat längre, men det struntade jag i. Den sega lunken fick ett avbrott och det var jag tacksam för.
Ulrica var här med Knut igår också. The single mothers stöttade varandra och käkade middag ihop. Eller middag, vi köpte hem några rullar och åt, surrade och bara var. Det går det med och det var trevligt att ha dem här. Det är alldeles för sällan vi hinner träffas.
Men nu är det måndag igen. Vardag. Just nu känns det inte så tokigt faktiskt.