PT-Nettan

Hyffsat väder idag, varmt, soligt och emellanåt lite regn. Det hindrar inte barnen från att vara ute, särskilt inte när grannen fäller ner en stor björk. Med hörselkåpor på står Albin hos kompisen N och bevittnar alltihop, mycket intresserad. Så pass att han inte vill följa med mig och Thea på stan. Han får stanna där och äta pannkakor och det gillas ju.
För mig och Thea börjar det väl sisådär. Tänkte inte riktigt på vad hon tog på sig, jäntan, när vi åkte, men det ser jag när vi kliver ur bilen. Fleece-mössa i plusgrader och tunna sandaler på fötterna. Så kan det gå när en tre-åring klär sig själv. Nåja. Hon fryser i alla fall inte om huvudet.
Hon var nykissad när vi åkte, men vi hinner bara gå en meter från parkeringen innan hon är kissnödig igen. Och inte vill hon gå. Gör hon det kissar hon på sig säger hon. Så mamman bär och bär. Har inget annat val. Det är svårt att hitta toaletter på stan, så jag tar den jag först kommer på och skiter i att det står att den endast är till för café-gästerna. Är det verkligen någon som följer sådana skyltar? Ingen som har barn i alla fall, tänker jag.
Det är upptaget såklart och vi får stå och vänta. Jag ser någon jag känner samtidigt som dörren öppnas och jag kan gå in med min småtjuriga dotter. Vi dividerar en stund därinne och jag påminner henne om vad vi faktiskt ska göra på stan och när vi öppnar dörren har jag en from dotter bredvid mig. Inget mer knorrande.
Helg-vinet blir köpt, Thea får nya skor och strumbyxor och sedan fort hem till Albin. Thea är glad, solen skiner och de tunna sandalerna är utbytta mot ett par prickiga sneakers. Jag är nästan lite stolt att jag klarade det på bara en timme och utan skrik och bråk. Att jag fått lite ont i ryggen försöker jag nonchalera.

Det är lördagkväll och när du läser det här sitter jag nog och planerar bröllop med familjerna Håkansson/Westin och Vestberg/Wikman.