PT-Nettan

Jag har inte hållit i löpningen under den här sommaren så mycket. Inte som i början med tre stadiga pass i veckan. Under de två veckor vi var borta blev det bara tre pass om jag minns rätt. Och sen har det varit golf, mycket golf.
Att få in golf, löpning och lite styrka på det har varit ett pussel. Jag måste hinna vila också.
Nu kan jag känna att det blivit varken hackat eller malet av alltihop. Man måste nog gå in för en sak helhjärtat än spreta för mycket. Golfen är nog det enda som jag känner mig nöjd med och det är ju bra. Säsongen för det är ju rätt kort när man tänker efter.
Men, det är ju nu på sommaren man vill springa också...

Hur som helst. Jag har orkat springa non-stop i åtta kilometer under denna sommar. Idag var jag ute efter milen. Men ack så jag bedrog mig. Efter sju kilometer dog jag nästan. Hade gått ut för hårt och taggats för mycket av Runkeeper-rösten. Jag måste stänga av den där rösten nästa gång och strunta i tider. Jag varvade löpning med gång resten av milen och kom nog upp i 9km löpning ändå. Men segt kändes det och hjärnan var inte med mig idag. En timme och tio minuter tog det. Undra vad jag hamnat på för tid om jag orkat springa? Nästa vecka ska jag springa långsamt. Väldigt långsamt, så jag orkar hela vägen. Det är så svårt bara, man kommer ju aldrig fram! Och jag vill ju att det ska gå fort. Nåja. Jag fortsätter kämpa.

Jag och Thea är ensamma i helgen då grabbarna är på fotbollscup. Vi tog ett spontant kvällsdopp igår. Simmade och tittade på abborrar och idag har vi bakat blåbärsmuffins och käkat pizza. Gott när man kämpat sig igenom en mil.