PT-Nettan

Jag kanske ska passa på att skriva lite nu när jag ändå ligger ner. Tiden är dyrbar nuförtiden. Det här med rast vet jag inte vad det är längre. Är det när man byter material i korgen på vägen till nästa lektion eller är det när man passerar personalrummet i språnget och känner kaffedoften? På dem sex dagar jag jobbat har jag suttit ner och tagit en riktig rast på minst tio minuter två gånger. Jag ljuger inte. Ena gången var i tisdags. Då åt jag ett päron. Den andra var idag när jag hade så ont i huvudet att jag bara ville sluta ögonen och vila. Lunchrasten räknas inte in här för då jobbar vi, i matsalen. Har man tur är det tio minuter kvar innan nästa lektion och oftast är det något som måste göras även då.
I måndags hade jag inte gått på toa förrän klockan var halv tre. Igår var det klasskampen hela dagen och min planeringstid försvann långt bort i fjärran. Idag lektioner från start till mål. Inget break förrän kroppen sa ifrån.

Det här är livet nu. 100 minuter extra undervisningstid. Det är nästan två timmar mindre planeringstid. Förstå vad man hinner på två timmar?! HUR är det tänkt att detta ska öka måluppfyllelsen när vi får mindre tid att göra ett riktigt jobb? Och HUR ska jag hinna göra individuellt material när jag knappt hinner fixa material till de övriga 98% av eleverna?
Jag bara kör nu. Går dit, låter eleverna jobba. Hinner inte tänka. Hinner inte läsa igenom det jag gjort. Knappt dokumentera. Vet bara att någonstans måste jag pressa in lite kopiering så att nästa lektion ska flyta utan trubbel. Hinner inte stanna kvar i klassrummet och byta några ord med eleverna. Måste stressa ner, kopiera det jag ska ha och så upp igen. Nya elever. Vara glad, uppåt. Kommer på att nej fan, jag har inte hunnit kopiera arbetsmaterialet som jag skulle ha gjort för tre dagar sedan.
Så här rullar det på. Jag pratar mer med mig själv än vad jag gör med kollegorna. Det är på morgonen och lunchen. That's it.

Idag körde jag hem i tunnelseende. Om en polis stoppar mig nu tror de säkert att jag är full tänkte jag. Helt väck. Ögon på halv stång och saliv fulla munnen.
Jag hann in på toan och kräktes det första jag gjorde. Sprängande huvudvärk och kallsvettningar.

Tack och lov att det är fredag imorgon.