PT-Nettan

Då säger vi hej då till sommaren och hej till hösten. Luften förändrades i ett trollslag efter all åska. Hög och frisk, trots värmande sol. Jeansen åkte på. Koftan ovanpå toppen och sockar på fötterna igen. I onsdags när jag spelade golftävling i regn fick jag till och med ha mössa och en hanske på högra handen för att inte frysa bort fingrarna. Vi kom tvåa förresten i första deltävlingen. Nöjd!

Och nu har vi jobbat två dagar. Jag satte mig vid mitt skrivbord och tittade runt. Tomt. Tomt. Bara jag i ett enda stort rum. Hur gick det till? Ovant och smått ensamt, men möjligtvis bra för koncentrationen. Jag har kunnat jobba ganska ostört och planerat upp svenskan och pysslat med schemat. Möten också såklart. Och på dem har vi krympt i antal personal. Nästan så att man tror att det inte stämmer. Så här få kan vi väl inte vara? Det fattas några, det är känslan. Jag antar att man måste vänja sig, men det kanske tar lite tid.
Det har rullat på i vanlig ordning ändå och det är roligt att träffa alla kollegor igen såklart. Skratta och smågnabbas och starta ett nytt år. På något sätt gillar jag rutinerna som följer med att jobbet drar igång igen, även om jag gärna varit ledig några veckor till.

Vi var på Hemma Kväll nu ikväll, jag och barnen. Köpte lite godis. Och där träffade jag en elev i klassen. Hon blev så glad att se mig och gav mig en kram. Längtade så hon sprutade till skolan skulle börja. Alla gjorde tydligen det. De saknade klassen och ville veta hur schemat såg ut. Vad roligt, tänkte jag. Elever som längtar till åttan! Det fick mig att se fram emot torsdagen jag med. Det ska bli så roligt att få se dem igen!