Men ååh
Kategori: Allmänt
Och det går så dåligt. Varje runda är nästan sämre än vad jag någonsin presterat. Jag blir så irriterad och less på mig själv. Hur svårt kan det vara att slå rätt??! 29p drog jag ihop och höjde mig. Fel håll Anette, helt fel håll.
Nu är det så mycket på gång här att jag inte kan spela förrän på söndag. Vad jag önskar att det går bra då...
Vi har Styrbjörn på torsdagkväll. Dansernas danskväll. På fredag är vi på studentfirande och ungefär samtidigt lämnar vi Albin i Åte för övernattning med klassen. Hämtning dagen därpå och så iväg till kyrkan på dop.
Tiden rusar iväg nu. Torsdag nästa vecka är min sista arbetsdag innan jag går på sommarlov. Nästan så att jag undrade om jag räknat fel när jag tittade i kalendern. Så nära.
Det känns skönt med ledighet nu, det gör det. Men. Jag lämnar stället med en tung känsla och bävar inför hösten. 100 minuter mer undervisning. Inga grupper, bara helklass med elever i ett spann från noll till toppen. Förstår ni? Hur ska man hinna hjälpa? Hur ska man hinna utmana? Lägg till att vi har elever med diagnoser - vad händer med dem? Hur ska man kunna få igenom alla elever alldeles ensam?? Den sista frågan kan jag svaret på redan. Det går inte.
Men det är mitt jobb att få de över tröskeln. Det är mitt jobb att kunna individualisera så att de har möjligheten. Hur hinner man det när vi ska jobba 100min extra från och med nästa år? 100min som tas från den nuvarande planeringstiden.
Jag satt idag och försökte planera för just detta och kände mig helt bortkommen. Helt inkompetent. Hur kunde jag få bli lärare ens? Så kändes det.
Vi har haft det så bra nu, kanske för bra, med grupper som är homogena och där vi kunnat undervisa på ett helt annat sätt än vad som komma skall.
Idag fick vi se ritningarna på den nya skolan och känslan förstärktes. Tro det eller ej, men jag kommer sakna de rymliga klassrummen, de luftiga arbetsrummen och närheten till personalrummet. I de nya ritningarna är allt tvärtom. Tänk att man ritar klassrum 20kvm mindre än vad vi har nu, när dagens klassrum redan känns trånga för klasser på 29 elever.
I arbetsrummen har de placerat in skrivbord lika stora som elevernas bänkar. Där ska vi sitta som packade sillar på rad med ett skrivbord som kanske är 70cm brett. Finns inte plats för mycket arbeten där inte.
Det mest märkliga är att vi inte ens fått träffa arkitekten ifråga för att höra hur den personen tänkt, eller fått framföra hur vi tänker, innan ritningen blev gjord.
Oj. Nu har jag vräkt ur mig. Dags att sova snart, för imorgon väntar ett nytt möte om dessa ritningar.
